Ser nu att lönekravet från lärarnas fackliga organisationer är de tidigare diskuterade 10.000 kronorna i månaden. Enkelt att stödja ett sådant krav!
I Almedalen i somras – under den sk politikerveckan – var vi några som diskuterade skolans framtid (Eva-Lis Sirén /Lärarförbundet/, Bertil Östberg /fp/, Mikael Damberg, /s/samt en representant från Lärarns riksförbund och en från Fryshuset i Stockholm. Debatten inleddes med att vi alla fick två minuter på oss att säga något om hur vi, var och en, gissar att skolan och lärarna befinner sig år 2031. Konkretiseringen gick ut på att ett barn som började i förskoleklass i höstas lämnar gymnasieskolan just 2031. Tidsintervallet är enormt. Om vi ser tillbaka på de senaste 20 årens förändring av skola och samhälle (inte minst tekniken) och om vi samtidigt antar att förändringstakten förblir oförändrad, då går det inte att ha någon rimligt korrekt uppfattning om skolan och lärarna år 2031.
Men frågan uppfattades nog av oss alla som kittlande, eftersom samtliga i panelen levererade en framtid. Min egen gick ut på att 2031 har lärarna återerövrat forna tiders status, lärarna utgör en intellektuell maktfaktor i samhället med stort inflytande på kunskapssamhällets grunder, förvaltning och utveckling. Dessutom har lärarna 2031 hög lön i en jämförelse med andra akademiskt utbildade grupper och att rekryteringen till lärarutbildningen inte längre umgås med ett enda problem (annat än det viktiga och korrekta urvalet).
Det där är ju enkelt att säga. Frågan som är svårare att svara på är: hur ska det där gå till, vilket är drivmedlet i en sådan tänkt utveckling. Jag beskrev då två stora lärarstrejker. Den första under vintern 2011/2012. År 2031 minns man den som Den stora lärarstrejken 2012. Alla landets lärare i storstrejk. Resultatet: minst 10.000 kronor i månaden i löneökning. Den andra stora strejken inträffade på våren 2014 då lärarna krävde forskning i tjänsterna – 2014 års professionsstrejk. Även denna strejk ledde till framgång, vilket innebär att 2031 har alla kommuner egna FOU-avdelningar och forskning bedrivs av lärare i den lokala skolan. Regeringen satsar ca 1 promille om året för den här forskningen och 2015 inrättades ett Nationellt institut för lärarforskning, som stöder lärarnas forskning och skolans utveckling, på vetenskaplig grund.
Dessa båda storstrejker ledde fram till just det eftersträvade målet som jag noterat ovan. Nu ska sägas att jag fick kritik för mina bilder där i Almedalen. Man menade att en professor inte ska mana till strejker. Men faktum är att jag inte manat till strejker – jag beskriv en tänkt framtid, ett hypotetiskt resonemang om några detaljer i skolans och lärarnas utveckling de närmaste 20 åren. Det menar jag att en professor får lov att göra. Kanske till och med ska göra?
Poängen med denna betraktelse här och nu motiveras av frågan om det nu kommer att bli så som jag föreställde mig utvecklingen. Om lärarna inte får de tiotusen kronorna extra i månaden under senvintern 2012 – vad händer då? Jag gissade på en storstrejk. Vi får snart se om den gissningen är räddningslöst tokig eller om den kan ha varit åtminstone någorlunda rätt.
Strejka på senvintern? Då börjar ju de nationella proven.
Jättespännande fråga, hur ser skolan ut i framtiden? Man skulle kunna tänka sig att den har upphört att existera som vi idag känner den. Om begreppet skola inte fanns så kan man fundera på hur vi skulle organisera för lärande. Antagligen ganska annorlunda mot idag. Hur annorlunda är skolan idag jämfört med exempelvis 1910? Den som var med 1910 skulle förhoppningsvis hellre valt dagens skola även om det säkert fanns mycket bra då också. Jag tänker att vi har både ändrat och förbättrat massor under resans gång. Inte minst förhållningssätt och värderingar. Men om vi nu ändå plockar ut kretskortet, raderar minnet och börjar fundera på hur vi ska organisera lärandet för elever som ska vara yrkesverksamma runt 2020, hur skulle vi då göra? Hur skulle lärarutbildningen se ut? Lokaler? Frågan är om det överhuvudtaget skulle likna skolan idag. Jag tror att vi kan hitta många spännande vägar att gå bara genom att umgås med frågan Jag håller förövrigt med Tomas om att satsa mer på skolnära forskning.
Hej Tomas. Du skriver; ”Den andra stora strejken inträffade på våren 2014 då lärarna krävde forskning i tjänsterna – 2014 års professionsstrejk”. Bra, viktigt, nödvändigt. Men då behövs debatt och politisk insikt. Själv testade jag saken redan 2000 i Malmö.
Esbjörn Hellström, Lund
Esbjörn!
Det behövs verkligen en ny politisk och pedagogisk debatt om skolan och om lärarnas uppdrag. Särskilt fokus på läraryrkets innehåll. Undervisning och forskning i den lokala skolan i kommunen/fristående skolor måste noga betonas nu, framför läraren som ”socialarbetare” och ”ställföreträdande förälder” eller rent av ”polis”. Vi behöver reda ut om det finns något som förtjänar benämningen lärarforskning; hur den i så fall skiljer sig från universitetens forskning om skolan och vad sådan kunskap som kommer ur lärarnas egen forskning kan utveckla och förändra skolan. Vem vågar föreslå en ”professor of the practice” – en professur i skolans praktik? som kan leda skolutvecklingen (på vetenskaplig grund) i kommunerna. Kanske efter storstrejken 2014…
Bra och tänkvärd framtid!
Med tanke på hur det pratas och diskuteras bland lärare angående lönen, eller snarare missnöjet med lönen, så är inte en strejk helt främmande. Det är en väldigt viktig fråga för att få upp statusen för yrket. Men jag anser också att vi lärare själva redan idag skall ställa oss upp och visa vår stolthet för vårt eget yrke. Idag är det ofta i debatten politiker, tjänstemän, rektorer och ”specialister” som diskuterar och debatterar om skolans framtid. Var är pedagogerna?
Jag kan inte säga att jag är mycket bättre själv då jag inte har gått ut och engagerat mig i den offentliga debatten (förutom detta inlägg), och inte kan jag heller skylla på att jag ”bara” arbetat ett fåtal år i yrket, utan lovar mig själv att jag skall bättra mig.
En annan sak jag gärna vill peka på är att det inte bara är ”..läraren som ”socialarbetare” och ”ställföreträdande förälder” eller rent av ”polis”.” som en viktig del i debatten. En stor del av lärarens tid idag tas upp av dokumentation och till stor del av ren administration istället för att koncentrera sig på pedagogiken. Den ”administrativa stressen” har blivit större med den nya läroplanen men var redan innan stor. Hur skall vi lösa den då den nya skolan kräver mer administrativt arbete för pedagogen samtidigt som vi förväntas spendera mer tid med eleverna.
Mycket att tänka på, och så mycket mer att diskutera..
En stolt lärare (hem- och konsumentkunskap)
Elever som skall ”forska” och nu ”forskande” lärare. Vad är det för dumheter. Gärna mer forskning i skolan, men inte av ”forskande” lärare. Att vara lärare och att vara forskare är två skilda yrken med skilda utbildningar. Jag har alltid föreställt mig att en forskare är vetenskapligt utbildad och disputerad. Men gärna forskning som är relevant för skolan och lärarnas arbete. En forskning som är fri och inte beroende av kommunerna eller lärarfacken som finansiärer. Fram för allt en forskning som kan utgöra underlag för lärarnas invärtes arbete, reflektioner och förbättringar av skolan.
”Säg vilket resultat du vill ha, så skall jag forska fram det”, sa en rebellisk doktorand till mig på en studiedag för 30 år sedan. I dag är han professor. Någon ”professionsstrejk” blir det inte. Skolforskarna måste först vinna legitimitet hos lärarna. Det har de knappast idag. Någon lärarstrejk blir det inte heller till våren. Lärarfacken är för fega. Däremot kommer lärarna om 20 år att ha minst 10 000 kr mer i månadslön jämfört med vad de har i dag.
För övrigt kommer skolan att inte nämnvärt vara förändrad om 20 år. Liksom de tidlösa pedagogerna är också lärarrollen tidlös – om vi nu skall vara uppriktiga.
Kjell Tormod har många poänger i det han skriver. Forskning är inte väl sedd inom lärarkåren där alltför många lärarutbildningar har haft en fientlig till likgiltig syn på teoretiska kunskaper och ämnesinslagen i utbildningarna. Att nu plötsligt börja forskarutbilda denna ofta illa behandlade lärarkår låter som ett smink av smaklösaste
slag. Om lärare ska utbildas vidare, ge dem då en ämnesmässig fördjupning och inte en fördjupning i didaktik. Den har ju hittills inte hjälpt upp skolans svåra situation.