Sista kapitlet

Nu är min tid som yrkesverksam forskare och lärare inom pedagogiken och didaktiken över. I år är det 40 år sedan som jag antogs som doktorand i pedagogik vid Göteborgs universitet. Det kan tyckas som en lång tid. Men då jag blickar tillbaka, har åren gått ofattbart snabbt.

Akademin är en arbetsplats som går att älska – och möjligen hata. Den har sina uppenbara för- och nackdelar. Hierarkierna är tydligt individbaserade. På så vis tvingas de som vill göra karriär att konkurrera med sina egna arbetskamrater. Det är sällan eller aldrig trevligt – men det har passat mig. Inom akademin är det också viktigt för den som nått en ny nivå att försöka leva upp till myten om sig själv. Det är svårare.

Meriteringsmöjligheterna är för forskare som jobbar med till exempel konkret yrkeskompetens och skolans lokala kvalitet är mycket besvärliga – om utgångspunkten är att pedagogisk och didaktisk forskning har lärarnas undervisning och elevernas lärande som främsta mål. Universitetets meriteringslogik är sådan, att den som publicerar sig i internationella tidskrifter – som nästan ingen läser – når högre aktning än den som förändrar och förbättrar lärares arbete och skolans kvalitet i praktiken. Det betyder att forskare inom pedagogik och didaktik som be´finner sig allra längst ifrån lärarnas och skolans konkreta kritdammspraktik är de som har högst anseende – de är i systemets ögon de främsta. Förhållandet kan tyckas anmärkningsvärt.

Den stora och viktiga frågan är om 40 år i forskningens- och undervisningens tjänst gjort någon skillnad. Kanske är det så att pedagogik och didaktik i dess mest allmänna mening inte kopplar perfekt till forskning och vetenskap? Skola, undervisning och lärande tycks så starkt ideologiserade att det verkar vara politiken som i första hand driver dessa områden framåt – eller bakåt? En studie om förhållandet mellan pedagogik-politik-ideologi-skola – eller Vem driver skolans utveckling i Sverige? är därför angelägen. En sådan studie skulle förmodligen inte få ekonomiskt stöd för att genomföras, men den behövs. Kanske ska den finansieras via allmänpensionen?

Den här hemsidan ska jag uppdatera försiktigt framöver. Frågan om vem som – egentligen – driver skolan kan då bli ett tema.

Spara / Dela
  • Facebook
  • del.icio.us
  • TwitThis
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.