Nu är min tid som yrkesverksam forskare, lärare och professor inom pedagogiken och didaktiken över. I år är det 42 år sedan som jag antogs som doktorand i pedagogik vid Göteborgs universitet. För 29 år sedan blev jag professor i pedagogiskt arbete vid Umeå Universitet. Det kan tyckas som en lång tid. Men då jag blickar tillbaka, har åren gått ofattbart snabbt.
Den stora och viktiga frågan är om 41 år i forskningens- och undervisningens tjänst gjort någon skillnad. Kanske är det så att pedagogik och didaktik i dess mest allmänna mening inte dockar perfekt med forskning och vetenskap? Skola, undervisning och lärande tycks så starkt ideologiserade att det verkar vara politiken som i första hand driver dessa områden framåt – eller bakåt? En studie om förhållandet mellan pedagogik-politik-ideologi-skola – eller Vem driver skolans utveckling i Sverige? är därför angelägen. En sådan studie skulle förmodligen inte få ekonomiskt stöd för att genomföras, men den behövs. Kanske ska den finansieras via pensionen?