Nu är min tid som yrkesverksam forskare och lärare inom pedagogiken och didaktiken över. I år är det 42 år sedan som jag antogs som doktorand i pedagogik vid Göteborgs universitet. Det kan tyckas som en lång tid. Men då jag blickar tillbaka, har åren gått ofattbart snabbt.
Den stora och viktiga frågan är om 41 år i forskningens- och undervisningens tjänst gjort någon skillnad. Kanske är det så att pedagogik och didaktik i dess mest allmänna mening inte dockar perfekt med forskning och vetenskap? Skola, undervisning och lärande tycks så starkt ideologiserade att det verkar vara politiken som i första hand driver dessa områden framåt – eller bakåt? En studie om förhållandet mellan pedagogik-politik-ideologi-skola – eller Vem driver skolans utveckling i Sverige? är därför angelägen. En sådan studie skulle förmodligen inte få ekonomiskt stöd för att genomföras, men den behövs. Kanske ska den finansieras via pensionen?